Vägarna förbi...

Det bästa med Stockholm är att många har vägarna förbi.



I torsdags fick jag äran att följa Viktor P till Arlanda för att fira att hans jobb den dagen gått så bra över en bit mat. Blev ett väldigt kort men trevligt möte.



Samma dag åkte jag ut till Sundbyberg för att träffa Manne och Jack. Dom har vägarna förbi Stockholm varje dag eftersom dom bor där. Och ändå har jag bara hälsat på dom 2 gånger. Skandal!



 

Igår var det Linas tur att ha vägarna förbi. Min älskade vän, som nu har flyttat från Byske till Uppsala och börjat plugga. Vilket är perfekt för då kan vi ses oftare. En trevlig dag på stan fick det bli. Lina fyndade en hel del. Jag har shoppingförbud och köpte därför ingenting, förutom mat då. för äta bör man annars dör man...

 

Yummie yummie icecream! köpt i Gallerian på nedersta plan

På fredag anländer Linda, Stina och Stinas 2 danskar(?) Då har dom varit klart i Mexico. Även Rille kommer ner för att hjälpa Linda med flytten. Hur ska alla rymmas egentligen?

Helgen efter det kommer mamma, pappa och Pia. Ska bli mysigt!

Och helgen efter det kommer Ida och Linnea. Då ska vi gå och se Bounce. Ett o annat party lär det oxå bli! :D

Men trots alla dessa besök, så känner jag ändå lite hemlängtan idag. Kan nog vara för att jag bara sitter hemma och tråkar, gruvar mig för städningen (som iofs inte är mycket men det gäller bara att börja nångång..) Och en ännu större anledning är nog att alla hemma gör så roliga saker idag.
Simon är ute och åker långfärdsskridskor. Min familj (alla utom jag) sitter just nu hemma i Båtvik och äter en god lunch med hemmalagade köttbullar medan dom tittar ut genom fönstret och ser metervis med snö.

Huvva så orättvist! Och snart är det vår, kan man vara någon annanstans än ute på isen utanför Båtvik/Byske under våren? Åka skoter, grilla, sola, pimpla.. Nej just nu känns det inte som att det finns något annat än det man kan göra. Måste åka hem åtminstone EN helg och då finns det ingen annanstans än ute på isen jag kommer vara. Punkt slut.

Tror jag måste ta en promenad. men min stegräknare har slut batteri, gud så drygt. Känns på nåt sätt meningslöst att vara ute och gå när man inte kan räkna med stegen i stegräknartävlingen.. Kanske får promenera förbi en affär där dom har batterier. Tråkigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0