Vet ni hur JOBBIGT det är att efter att inte fått träffa sin käresta på flera flera veckor och att då måste sitta och se på hans fotbollsmatch i en oändlig lång tid och bara få titta på han på avstånd? Kändes som vääärldens längsta fotbollsmatch, men det var såklart värt det för efteråt fick jag ju pussa o krama på han massor. Och för att inte tala om sällskapet på läktaren. :)



Camilla, Sara, Ida o Ronita



På väg hem, i väntan på tunnelbanan



Väl hemma blev det film o mys



Dagen därpå



På väg in till stan

Den här gången var det nog värre än värst att skiljas åt. Hade ingen som helst lust att stiga upp imorse och dra till jobbet och sen komma hem och veta att han redan åkt. Jag känner att jag måste boka en resa mot norr så snart som möjligt. Det här börjar gå mig på nerverna. :-P
Var hur som helst enormt mysigt att ha honom här, om än det var bara för en stund. Men vi ses snart! Det måste vi göra!